Om biobränsle

BIOBRÄNSLEN

Skogen är en av vårt lands största naturtillgångar och vi har i alla tider använt oss av skogsråvara för att få ved, virke, pappersmassa och mycket annat. Träden växer upp, mognar, blir gamla och så småningom dör de. Döda träd ruttnar och förmultnar till jord igen, i vilken nya träd kan växa upp. Träden ingår med andra ord i naturens stora kretslopp.

När träd, och alla andra växter växer, tar de upp koldioxid från luften och näringsämnen från jorden, när de ruttnar eller bränns upp så avges denna koldioxid till atmosfären igen och näringsämnena blir åter till mylla i marken. Träd tar upp som mest koldioxid när de är unga och växer upp, och ju äldre de blir desto mindre koldioxid tar de upp.

I ett kontinuitetsskogsbruk tar vi ut mogna träd ur skogen varefter vi planterar fler nya träd. Ett sådant skogsbruk ökar inte koldioxidhalten i atmosfären. Tvärtom, ju fler träd och skogar vi har ju mer koldioxid binds i träden. Det innebär att vi även på lång sikt kan använda oss av träråvara från skogen utan att öka koldioxidhalten i atmosfären om vi gör det på ett kretsloppsanpassat sätt.

När vi tillverkar möbler eller bygger trähus så blir föremålen och byggnaderna koldioxidfällor. Där lagras koldioxid tills föremålet respektive huset ruttnat eller brunnit upp. Så att bygga hus av trä är ett sätt att minska koldioxidhalten i atmosfären. Så om vi ersätter metall och betong med trä i husstommar, broar och i vindkraftstorn så minskar vi utsläppen av koldioxid till atmosfären eftersom produktionen av metaller och cement orsakar stora koldioxidutsläpp.

När vi använder oss av träråvara för att tillverka virke så bildas det avfall i form av grenar, sågspån och kutterspån. När vi tillverkar papper så bildas det avfall i form av lignin och tallolja. Allt organiskt avfall, både från skogen och från jordbruket kan användas som bränsle i våra kraftvärmeverk eller som råvara för att tillverka biogas och andra biobränslen. Samtidigt skall vi se till att förbränningen inte förorenar luften och att askan går tillbaka till jorden.

Ett ännu bättre sätt är att bränna trä med ett syreunderskott i en så kallad pyrolysprocess. Då brinner inte trät upp utan det förkolnas till träkol samtidigt som det bildas värme. Det gjorde vi förr i kolmilor för att framställa träkol. Värmen kan vi använda för att värma våra hus och träkolet kan vi blanda in i våra komposter som skall göda vår matjord. Träkolet, som är en koldioxidfälla, kommer då att bli kvar i marken i hundratals år och bidrar dessutom till en bättre matjord, där mikroorganismer frodas.

När vi nu vill skapa ett fossilfritt samhälle så sneglar allt fler på skogsråvaran. Man vill använda träråvara både till biobränslen, för att ersätta fossila drivmedel, och till plasttillverkning som idag tillverkas av fossil kol, olja eller gas. Men skogarna kommer inte att räcka till för allt detta. Omställningen till ett klimatsmart samhälle innehåller många andra delar än att gå över till biobränslen. LÄS MER om : Klimatkommunerna och deras olika satsningar.

Därför måste vi även på alla andra samhällsområden hushålla med planetens resurser och använda dem så klimatsmart som möjligt. Vi måste minska vårt resande och utveckla elfordon och vätgasfordon. Vi måste förbjuda den stora användningen av engångsprodukter och att se till att de plaster som tillverkas är nedbrytbara. Vi måste bli planetskötare.