James Lovelock – Gaiateorin: Jorden som ett självreglerande system

En gaiateori (efter Gaia) är en teori där livet självt antas påverka jordens biosfär för att skapa och upprätthålla goda livsförhållanden. Den första gaiateorin skapades av den engelska atmosfärforskaren och ekologen James Lovelock 1969, och vidareutvecklades sedan av mikrobiologen Lynn Margulis, 1974. I sin hypotes sa Lovelock att all levande materia på jorden kunde ses som en övergripande enhet. Han kallade detta självreglerande system till Gaia efter titanen med samma namn i den grekiska mytologin.

De flesta gaiateorier har rykte om sig att bara vara en vetenskapligt undermålig och kvasimystisk filosofering om jorden. Lovelocks hypotes möttes till exempel av mycket motstånd från andra vetenskapsmän när han lanserade den. Idag ifrågasätter dock ingen gaiateorierna på ett visst plan, att livet och den fysiska miljön har en omfattande påverkan på varandra.

Gaiamytoloin, har sitt ursprung i den grekisk gudaläran:
Gaia: allt levandes ursprung, kvinnlig gudomlighet, urmodern, född ur Kaos, enligt Hesiodos, född av sig själv och mor till himmelen, Uranos, som hon tillsammans med fick titaner, cykloper, hekatoncheirer och andra vidunder, en orakelgivande gudomlighet.

En mittparti i en stor golvmosaik, från en romersk villa i Sentinum (nu känd som Sassoferrato, i Marche, Italien), ca. 200-250 e.Kr. står står Aion, evighetens gud, inuti en himmelsk sfär dekorerad med stjärntecken, mellan ett grönt träd och ett naket träd (sommar och vinter). Framför honom sitter moderjordgudinnen Tellus (den romerska motsvarigheten till Gaia) med sina fyra barn, som representerar de fyra årstiderna.

1 — Livet är ett planetskaligt fenomen.
På denna skala är livet praktiskt taget odödligt och har inget behov av att föröka sig.

2 — Levande organismer kan inte bebo en planet delvis. Detta tillstånd skulle vara lika kortlivat som ett halvt djur. Närvaron av ett tillräckligt antal levande organismer på en planetär nödvändigt för dess miljö ska kunna regleras. Där det inte finns tillräckligt mycket liv kommer de oundvikligen fysiska och kemiska krafterna’ snart att göra planeten obeboelig.

3 — Lovelocks tolkning av Darwins stora evolutionsbegrepp för ändras av Gaiateorin.
Den drar uppmärksamheten till svagheterna i adaptionsbegreppet.
Det är också nödvändigt att tillägga att säga att ”bättre anpassade organismer har större chans att lämna mer avkomma”.
Det är också nödvändigt att tillägga att en population organismer påverkar sin fysiska och kemiska omgivning.
Arternas och den övriga miljöns, till exempel berggrundens, utveckling hänger därför samman i en odelbar process.

4 – Med Gaiahypotesen har den teoretiska ekologins fält har vidgats. Genom att se arterna och deras omgivning som ett enda system kan vi för första gången konstruera ekologiska modeller som är både matematiskt stabila och ändå kan omfatta stora mängder arter som påverkar varandra.
I sådana modeller leder ökad diversitet till bättre reglering.
Stora ekosystem och kretslopp, som tropiska regnskogar, oceaner, öknar etc. samverkar bevarande genom sin och förmåga omvandla energi, fuktighet och materia till bibehållande av klimat på global nivå.
SE intervjun med : Dr. Stephan Harding förklarar Gaia-teorin och djup-ekologi 10:avsnitt (á ca.9min)
LÄS MER om : Stephan Harding Programme Coordinator and Senior Lecturer MSc Holistic Science and Estate Ecologist på Schumacher College

TILLBAKA         Till POSITIVA EXEMPEL         Till STUDIEMATERIAL         Till MILJÖKONTAKTER